Berättelser ur den tråkiga vardagen

Vi trotsade ovädret idag och åkte för att fira min svägerska Elisabet nere i Hestra. Alla andra i familjen Andersson bangade, men Jonas o jag var dumstridiga och gav oss iväg. Påväg ner såg vi en mängd fallna träd och fick kryssa fram på vissa tillfällen, men vi tog oss fram helskinnade.
I Hestra bjöds det på världens godaste kanelbullar, kakor och daimtårta.... jösse vad gott! Elisabet hade önskat sig blommor, då hon numer är nästan lika inredningsintresserad som vi övriga, och utav oss fick hon en garderobsblomma och tre primula med tillhörnade krukor och pynt. En odödlig och tre jättedödliga...haha. Vi fikade, pratade och lyssnade på stormen som härjade vilt utanför fönstret. Jag som var duktig och hade kommit ihåg att ta med mig kameran satt o var så orolig för hemfärden att jag helt glömde bort att fotografera födelsedagsbarnet och gästerna. Vi stannade ca. 2 timmar innan vi gav oss hemåt igen. Både Jonas o jag kände oss smått oroliga och var glada över att få börja färden så tidigt som möjligt ifall vi behövde maska oss hemåt. Som tur är träffas vi nästa helg igen på min examen så då får vi umgås mera. Johan och Elisabeth hade även varit i farten igen och fixat lite hemma. Panelen i hallen hade målats grön och räcket ner till gillestugan hade bytts ut mot ett kryssräcke. Det blev verkligen skitsnyggt och hela hallen kändes större trots att de tagit en bit av den vid renoveringen av badrummet. Jag önskar att min Anderssonkille också var snickare...haha.