Berättelser ur den tråkiga vardagen

1:a natten avklarad...

...och jag känner mig helt slut. Tycker jag har varit vaken stup i kvarten av småpip och matning. Skilla har fortfarande inte visat något intresse för Silver och jag tror inte han kommer få någon specielt bra mamma. Vi kommer nog få föda upp honom med flaska, fy fan va jobbigt! Jag hade hoppats på att Maja skulle visa intresse för lilkissen men inte heller hon verkar vilja veta av honom. Jag visade honom för henne igår o hon fick lukta o så, men hon bara vände bort huvudet o sen fräste hon. Jag tror inte vi kan pracka på henne en liten bebis. Sally har aldrig haft en kull o hon fräste bara hon hörde pipen från honom....Mitt sista hopp går till Lillen, han är den som visat mest intresse av doften av Silver. Joo som om det nånsin skulle hända...

Skönt att första natten är över.....ringer och kollar hur allt går för er om ett tag. Kramar Gudmor

Åh herregud så söt.. jag vet precis hur jobbigt det kan vara.. kommer du ihåg mina Stig o Chippen jag hade tillsammans med Martin? dom fick jag ju göra så där med för deras mamma ville ju inte ha dom. stackars små kissar.. men jag tycker du ser ut att klara det fint. =) Mormor..
tur att Silver var stor så han har mycket kraft och kan säkert klara sej själv rätt så snart.
Hoppas du kryar på dej snart oxå.
ha det nu så mysigt med ditt lilla barnbarn och hälsa Morfar oxå.. hihi..
KRAMISAR

Gud va skönt det var att höra att Skilla äntligen förstod att Silver var hennes bebis. Äntligen är alla lyckliga och glada =) kramar till er alla

Alle: Det känns jättebra nu, vi får bara hoppas att detta håller i sig o att Skilla tycker om att vara mamma. Vad livet känns mycket enklare nu...haha!

Amelie: Usch vilket hästjobb, jag tyckte det räckte med en liten i en dag. Men de hade ju förståss varandra att söka sig till o inte bara en luddig halsduk. O de blev ju fina!!