Berättelser ur den tråkiga vardagen

Jag är så förkyld att jag snytit näsan av mig. Jag låg deckad hela dagen igår under ett täcke och en filt i soffan. Jag tror jag dör. Ni förstår, jag är som en riktig karl när jag blir sjuk, det är synd om mig! Tyvärr så är Jonas tvärtom o har därför inte riktigt vett att tycka synd om mig. Igår låg jag iaf framför TV:n hela dagen o frös o snöt mig. Min snälla svärfar var här o kände efter feber i pannan o klappade om mig o gav mig panodil o på kvällen kom underbara Helena med nässpray och godis. Fint att det finns så omtänksamma människor. Första gången som jag är sjuk sen vi flyttade o i Mantorp var ju alltid pappa tillgänglig att kunna fixa saker om Jonas jobbade, men jag behövde inte oroa mig för jag har folk som bryr sig här med!


Vad som äntligen gjorde att förkylningen bröt ut kan man ju undra, jag skulle tro att det var syjuntan i onsdags kväll. Värmen och alla skratt gjorde nog att krooppen slappande av o bacillerna bara hoppade fram. Skittrist!
Jag hade iaf inte med mig någon kamera utan fick snällt gå med på att bli fotas istället, men denna bild från Fridas blogg kan nog visa lite om hur kul det var o hur varm jag var! Föresten blev jag väldigt kär i fotöljen, var sa ni att ni hade köpt den Helena?