Berättelser ur den tråkiga vardagen

Ringde nyss o väckte Jenny, stackars henne. Har ringt o ringt i flera dagar men inte fått tag på dem så nu tänkte jag att tidigt om morgonarna brukar vi ju alltid talas vid. Jaa, jag hade nog kanske några gånger att ta igen så det gjorde inget. När jag vaknade i morse så låg jag länge o tänkte på förr i tiden, inte förr i tiden hundra år utan förr i tiden år 2000 typ. Då var jag 17 o livet lekte, ibland så önskar jag nästan att jag var så gammal igen. Allt var ju kanske inte roligt då heller, men jag hade jäkligt kul vissa stunder! Jag gjorde någon slags revolt mot mina föräldrar tror jag, var tillsammans med en kille som var 23, sov borta väldigt mycket, hade piercing i näsan. Jaa, det var en ganskas mild revolt, men jag gjorde en iaf. Då umgicks jag också med Jenny, fast inte på samma vis som jag gör nu. Då såg jag upp till Jenny o ville vara precis som hon. Jenny bodde i kollektiv med min dåvarande pojkvän samt tre andra killar o jag tyckte det var så mysigt att bo i kollektiv. Nu skulla jag aldrig vilja det, inredningstokig som jag är skulle jag hata alla andra som inte städar, diskar osv. Eller som inte vill ha min inredningsstil.... Men när jag var 17 var det bara häftigt, som det mesta som de i kollektivet gjorde också var. De hade en massa band, var arbetslösa o sov bort halva dagarna (det gällde inte alla) o spelade sedan bara musik. Jag är 23 nu o mitt liv är ju så långt borta från det som man kan komma. Det är underligt hur lustigt livet kan te sig för olika människor. Och det är ännu mer lustigt att mitt inlägg slutar här när det börjar med telefonterrorist.