Berättelser ur den tråkiga vardagen

Ibland så tycker folk kanske inte att det känns som om Jonas o jag är sådär jättekära i varandra. Vi är inte sånna som småhånglar öppet eller absolut måste deklarera vår kärlek inför andra. Vi kanske inte alltid säger snälla ord eller köper varandra saker närsomhelst.

Men idag så kom det en sådan där liten sak som gör att jag vet hur mycket Jonas tycker om mig. Jag har i några veckor (jaa, han är seg i starten) pratat om en låt som jag tycker väldigt mycket om och som jag velat lyssna på. Vi/Jonas har inte direkt någon större koll på alla sina 500 skivor så ingen har riktigt vetat var just den skivan funnits.

Idag när jag satte mig i bilen med för att åka till Sya så startade Jonas motorn och CD hoppade igång och började spela just den låten. Jag tittade lite kärleksfullt (ahhh va larvigt) på Jonas o han bara log o frågade vad det var... det var hans sätt att visa mig...

Själv har jag nyss stått o slavat framför spisen o paniklagat lite lunch till Jonas imorgon (vi åt kvällsmat i Sya). Lök, fetaost och skinkomelett med morotssallad. Det är mitt sätt att visa honom...